2 av 3 älsklingar 

Två av mina älsklingar! Jag ska försöka ta en bild på minitonåringen Dylan också ? (dom stora grabbarna är så svåra att få med på bild, dom vill sällan. Då får man ju respektera det). 
Jag älskar er så mycket så det gör ont i mitt hjärta! Mina tre fina pojkar. Tänk vad mycket huvudvärk och så mycket kärlek ni ger mig på samma gång ?. 

Jag kan inte fatta att ni legat i min mage i 9 månader och vuxit till tre människor. Alla tre är så himla olika också vilket gör att man måste hantera dom på olika sätt. Dylan är en väldigt ”lydig” kille som ofta gör som man säger. Oliver är mer busig och vill helst bara göra som han vill. Elliot är än så länge en blandning av dom två. Han har både en stark vilja och ändå, trots sin ålder, ofta lyssnar när man säger till. Han kan komma med något han lyckats få tag på och säger ”tack tack” och räcker mig föremålet. Som att han vet att han inte får leka med det. Igår kom han med nagelknipsaren som han lyckats få tag i. 

Det är så läskigt det där, det kommer fram så sjuka saker och jag har ingen aning om hur han lyckats få tag i grejerna. 

Alla är dom olika men lika fina på sitt sätt – såklart. Det är vi föräldrar som måste lära oss att förstå att vi kan inte behandla dom utifrån samma ”mall”, det går liksom inte. Man måste helt enkelt anpassa situationen efter tre olika personligheter och behov – men självklart utifrån samma förutsättningar. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *