Adhd.

Hej älskade ni!

Har precis kommit hem. Har varit en lång dag. Dylan påbörjade adhd – utredning idag. Jag var ej med när han gjorde själva testet men det var en del idag och en del blir om ett par veckor.

Jag hoppas verkligen, att om han nu har adhd eller liknande, ska få den hjälp och stöd han behöver. Det är min önskan och mål med att göra denna utedning.

Medecinering- nja, inte i första taget. Först vill jag se hur han utvecklas med hjälp av stöd och kunskap om det. Om det inte skulle hjälpa i längden får man fundera på det då. En sak i taget, först utredning, sedan beslut om åtgärder Om det nu visar sig att han har dessa typ av ”problem”.

Tycker så synd om Dylan. Han har liksom konstaterat för sig själv att han suger på allt i skolan. Han är också sämst i klassen säger han. Kul att känna så i trean. Förstår ni mig rätt om jag säger att jag nästan önskar att hans problem beror på adhd? Det känns tabu att säga så men då har vi en förklaring –  en orsak. Nu har vi inget att skylla på, och det känns nästan värre. Det är kanske denna känsla som har blivit tabu generellt att känna. Man hör ju då och då att folk ”vill” eller ”skyller” på adhd eller liknande. Ja alltså, jag förstår det. Alla vill väl kunna skylla på nåt? Vem vill gå runt och känna sig helt retard helt utan anledning och förklaring? Inte för att folk med adhd är retard, men ni fattar?

image

Jag har lovat Dylan ända sen vi bokade tiden att vi ska äta på Burger King efter. Sagt och gjort! Jag åt världens exemplariska ”Leyla-burgare” nämligen ”angriest”. Stark och god, fylld med ost och lökringar, mums!

image

Vi ska dit en gång till och göra klart testerna så får vi se vad dom säger.

Post navigation

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *