Elliot i utveckling

Elliots utveckling har gått i raketfart på bara några månader. Från att krypa och inte säga ett ord till att springa och babbla på som inget annat. 

Det är så sjukt vad tiden går fort. Det är nästan lite provocerande på det sättet att man inte ens hinner känna av det. Han föddes ju nyss. Mitt senaste och sista barn. 

En nyfödd Elliot alldeles röd av gulsot. Detta var samma dag vi kom hem som bilden är tagen. I vanlig ordning fick jag stanna 2 dygn i och med kraftig blodförlust + höga halter av ämnet de får gulsot av (?) i Elliots lever. 

Japp, solning fick det bli. Glömmer aldrig hur jobbigt jag tyckte detta var av någon anledning. En vecka ungefär fick han ligga såhär. Fattar inte att jag tyckte det var så jobbigt om man jämför hur andra haft det med långa sjukhusvistelser pga tidig födsel etc. Jaja, alla har vi rätt till vår upplevelse trots allt. 

Nytt från Elliot är att han sjunger ”mammaaa, papppaaa se så stor jag ÄÄÄÄÄR”. Han knackar på saker och säger ”koaack koaack” och säger ”HEJ” så fort någon kommer hem. Så gulligt när dom börjar säga förståeliga ord tycker jag. 

Nu får väl ändå tiden stanna lite. Jag älskar 1-årsåldern även om jag önskade att han kunde sova bättre på kvällarna. Men det går ju över förr eller senare. Det kan man stå ut med i förhållande till allt annat en 1-åring bidrar med.

Han kommer bli ett riktigt bit-barn tror jag. Han biter oss hela tiden! Och när man säger ”AJ” och spänner blicken i honom fortsätter han bara ännu mer. Jäkla unge ?. Men han bjuder också på mycket pussar och gos.

Snart är det dagis-dags vilket blir en utmaning för mig. Jag har aldrig förr haft sådan ångest över det. Men jag tror det kommer gå bra, han känns redo för det. Man märker när man är ute på något lekställe att han tar för sig och tycker det är jättekul. Han blir hysterisk när man ska gå där ifrån. Man får ju hoppas att det är en positiv grej utifrån ett dagisperspektiv. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *