Fler barn? 

Godmorgon!
Tänkte jag skulle inleda denna helg med att skriva av mig om min ångest. Ångest över att Elliot har blivit så stor. Jag älskar ju 1-3 års åldern verkligen. Älskar att se barnets utveckling,  se när barnet leker och uppskattar alla dessa små ting här i världen. Små barn är så tacksamma på något sätt. De blir glada över att ha några hallon till fredagsmys och älskar att titta på naturen när man är ute och går. Det ger mig sådan lycka att se hur så små barn uppskattar livet för det lilla. Stora barn är ju givetvis också helt fantastiska! Men vad är det man brukar säga – små barn små problem, stora barn stora problem.. inte sant? 😁

Jag vill nu stanna tiden lite. Det är så bra som det är nu och jag vill gärna behålla barnen i dom åldrarna som dom är. Tiden går alldeles för fort och likväl som barnen blir äldre blir ju jag äldre. Jag kan inte låta bli att vara sugen på ett till barn. Jag har sagt att tre räcker, men när man väl sitter här med tre och det minsta nu gått från bebis till toddler och från toddler till barn så smyger sig bebissuget på. Det är egentligen inte en bebis jag är sugen på i sig, utan mer att uppleva känslan av mötet och utvecklingen av en ny individ – en ny familjemedlem.

Ena sidan av mig säger att nej Leyla! Du har tre, det räcker. Å andra sidan, fler barn mer kärlek. Men när slutar man att vilja ha fler barn? Någon som har svar på den frågan? Kommer man alltid känna att man vill ha en till ända tills man kommer i klimakteriet eller?

Håll utkik senare under dagen efter ett enkelt, snabbt och riktigt gott fredagsrecept. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *