Kämpande medmänniska

Jag är en funderare, och ibland får jag ordentliga tankeställare och då vill jag skriva det här inne.

Jag är inte expert på att skriva fina inlägg med ett ordentligt språk och flyt i texten. Men ändå. Jag vill skriva och då skiter jag fullständigt i om det inte blir perfekt, för vad är perfekt egentligen?

Jag har börjat fundera mycket på livet. Jag ser mig omkring, bland vänner, folk på bussen eller kvinnan som alltid går ut med hunden varje morgon som ser stressad ut. Vart är hon på väg egentligen och varför ser hon så stressad ut?

Alla kämpar vi med livspusslet. Vissa försöker vi styra upp tiderna på dagis så att barnen ska slippa gå långa dagar. Man jobbar, kämpar och sliter och har ångest över just det – att man jobbar för mycket. Andra kämpar med att få ihop tillräckligt många timmar för att man ska ha råd med hyran. En del kanske till och med inte ens har ett jobb att gå till, de kanske hade ett jobb men sprang raka in i väggen och försöker nu komma tillbaka. Vissa människor kanske kämpar med ett missbruk som gått ut över barnen och gör allt i sin makt för att bli fri från det. Några lever i en dysfunktionell situation men vet inte ens om det….. ännu.

Vilken situation vi än befinner oss i så är det första vi gör på morgonen att slå upp våra ögon. Vi ser oss omkring i det rum vi vaknar i och tänker, alla tänker vi någonting. vad är det vi tänker? Vad tänker DU? De människor därute som tänker: ”jippie, en ny dag med nya möjligheter!” de har ju kommit väldigt långt, vilket självklart är helt fantastiskt. Jag tror väldigt många av oss har helt andra tankar än så. Tankarna behöver inte vara negativa utan snarare drivande. Vad får oss att kliva upp på morgonen egentligen? Hur mycket vi än kämpar och sliter, hur mycket motgångar vi än har så kliver vi upp på morgonen. Det är just det som är fantastiskt med oss människor, vi är överlevare. Vi vill leva och vi vill bli bättre.

Att vilja bli bättre är en bra sak. Jag menar, varför ska vi nöja oss med situationen som den är när den kan bli bättre? Det är inte det som är problemet, det vi måste jobba på är balansen mellan det som är och det som kan bli. Balans är inte vi svenskar så bra på, utan för oss är det svart eller vitt som gäller vilket ofta gör oss missnöjda över livet.

Ett annat problem vi svenskar sysslar med är att vi även tävlar med varandra. Att tävla är, enligt mig, inte heller negativt i sig utan även det drivande. Vi inspirerar och inspireras av varandra vilket är en rikedom i livet. Utan varandra vore vi ju ingenting. Gemenskap är liksom nyckeln för framgång i livet vare sig det är kollegor, vänner eller familj. Även här finns en baksida som är mycket hemsk och vidrig. Mobbing. Nedvärdering. Smutskastning. Utanförskap. Ja, listan kan göras lång.

När jag ser på människor idag fylls jag med en skön känsla, känslan av att det är Okej att jag faktiskt inte är Perfekt. Jag gör mycket fel men det gör ju även Du. Många mår bra av att se andra misslyckas för att det får vissa att känna sig bättre. Jag har kommit på, att jag mår också bra av att se andra misslyckas. Men inte för att jag känner mig bättre än dig, utan för att jag känner mig likvärdig Dig.

Med denna tanke fylls jag med kärlek för människor. Vi alla kämpar. Vi misslyckas och kämpar, kämpar lite till och kämpar ännu mer…… det är bara det att vi gör det på olika sätt. Lyckas vi då? Det får vi se i framtiden.

 

Ciao.

 

  6 comments for “Kämpande medmänniska

  1. Jess
    februari 15, 2016 at 7:41 f m

    Mycket klokt och bra inlägg Leyla! Håller med om allt du skriver. Jag funderar liksom du ofta på vad meningen med allt är?. Varför sliter vi ut oss och skaffar oss en massa onödiga MÅSTEN. För vems skull? Många av oss kräver så otroligt mycket av oss själva, så vi blir sönderstressade och hinner inte njuta. Vad är det då för mening tänker jag?

    Kram på dig och tack för din blogg.

    • Jungfrumamma
      februari 15, 2016 at 7:58 f m

      Hej, tack vad glad jag blir!! Ja, vi måste verkligen jobba på att hitta den där balansen som får oss att må bra. Tack återigen för fin kommentar 🙂 kram!

  2. februari 15, 2016 at 10:15 f m

    Vilket bra inlägg! Verkligen tänkvärt.

    • Jungfrumamma
      februari 15, 2016 at 10:26 f m

      Tack Hanna! Vad glad jag blir!

  3. februari 15, 2016 at 10:42 f m

    Människor med stort hjärta och mycket empati undrar och funderar över såna här saker, precis som du Leyla! That’s why i love you, för att du bryr dig om alla människor och inte bara ditt eget. Vilket fler borde göra, vi skulle ha ett varmare samhälle om vi brydde oss mer än om det egna utan om allt som är allas!

    • Jungfrumamma
      februari 15, 2016 at 2:23 e m

      😀 Tack Livia! Love you too! Håller helt med

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *