Prestation.

Godmorgon fina ni!

Första jobbveckan/skolveckan är avklarad. Det hat varit en tuff vecka. Har läst 20 K A P I T E L kurslitteratur, vilket inte är det lättaste. 

Jag har mått ganska konstigt på senaste. Jag har haft massa konstiga symtom som onormal trötthet, tung andning, yrsel, hjärtklappning och lättare sömnproblem. Jag tänkte att det berodde på järnbrist, men efter att ha ätit järntabletter och ingen förändring skett har jag försökt lista ut vad det annars kan bero på. Jag vet, borde inte försöka lista ut utan gå till läkaren. Jag ska. Måste bara få arslet ur vagnen och ha pengar så jag kan göra det.

Jag ska inte sitta här och försöka gissa men faktum är att jag börjar tro att jag är på väg in ett så kallat utmattningssyndrom/depression. Grejen är att jag har alltid vart taggad inför nya möten, aktiviteter och andra saker. Jag har alltid tyckt det är kul att komma ut i verkligheten igen och anta nya utmaningar. Men nu, nu känner jag mig likgiltig inför allt! Inget känns kul och jag orkar ingenting. För första gången i mitt liv så är jag rädd att jag ska gå in i någon slags negativ spiral följt av någon slags nedstämdhet. Det har aldrig hänt mig under längre period! Och jag är livrädd! För första gången känner jag att jag inte har kontroll över mitt välbefinnande vilket gör mig så frustrerad. 

Men jag ska låta detta vara osagt, jag ska gå till läkaren. Jag tycker egentligen inte om att prata om sånt här öppet för att jag tycker att såna här grejer som utmattning etc är riktiga i-landsproblem och jag har liksom aldrig förstått grejen? I mitt fall så handlar det nog mycket om inre stress. Jag har ju mycket ångest i alla former, känsla av att inte vara tillräckligt bra mamma, alltid strävan efter att vara bra på alla plan. Strävan efter nya mål hela tiden och känslan av att aldrig riktigt vara nöjd. Det sätter liksom sjukt höga krav på en som tillslut äter upp en inifrån. Och vet ni vad detta är? Det är den tyyyypiska kvinnofällan. Kvinnor har en tendens att alltid vilja räcka till och vara bra på alla sätt. Nu generaliserar jag, men män är rätt belåtna varelser. Dom tycker nog att dom är rätt jävla bra som dom är. Jag känner inte en ända man som har ångest över att dom inte räcker till och är tillräckligt bra som dom är. 

Apropå detta så fick jag ”aha-upplevelse” efter ”aha-upplevelse” när jag läste mina kapitel i kurslitteraturen. Kvinnor så sent som på 60-talet hade precis kommit ut i arbetslivet. Det som hände var att kvinnor fick dubbelt arbete. De kom ut och började förvärvsarbeta i fr.allt offentlig sektor och fick mycket lite betalt i jämförelse med män. Männen som fortfarande hade sina kvinnor kvar i hemmet fick hög status. Det var liksom skrytsamt att ha sin fru hemma bakom spis och tvätt. Det påvisade på något sätt om mannens position och rikedom. Kvinnorna blev dock endast ”villkorligt frigivna” från hemmet eftersom detta kom att innebära dubbelt upp för kvinnorna. Vi pratar liksom 60-tal, så sjukt! 

Än idag är det ju såhär fortfarande i många familjer i Sverige. Kvinnor presterar minst lika stort i arbetslivet som män och fortfarande sköter hemmet och barnen. I vissa samhällsklasser är det ju till och med dom som fortfarande lever med en enda inkomstkälla. Där frun är hemma och tar hand om barn och hushållssysslor medan mannen jobbar. Detta är säkerligen både kulturellt – och klassbetingat. 

Nog om detta. Jag kommer nu att försöka slappna av så mycket som möjligt så att jag inte faller in i just denna fälla. Som tur är har ju jag haft möjligheten att välja en man som jag kan dela hushållet lika med. Här är det jämställt så gott som helt skulle jag nog säga. 

På tal om något helt annat så har jag gått ner i vikt! Efter att ha vägt stadiga 65 kg, visar vågen nu 62 kg. Sen om det beror på stress eller träning det vet jag tyvärr inte 😄. 

Jag har inhandlat lite pluggrejer på Coop forum. Det var inte lätt att få tag på en kalender från år 2016. 

Nu ska jag strax sätta mig och fortsätta läsa. Idag är min enda hela pluggdag, det gäller att effektivisera ut i ba helvete så att man får ihop det. Igår fick jag sitta med min grupp i skolan och förbereda ett fall där vi ska beskriva ett socialt problem. Jättekul och jättebra gruppkompisar 😄.  

Nu är det frukostdags!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *