Sex.

Tänkte jag skulle skriva lite om sex, särskilt efter graviditet. Jag har ju ändå fött 3 barn själv.

Först och främst tycker jag att det är sådan hysteri runtomkring, bland vänner och på sociala medier. Om hur jäkla grym man är och ska vara på allting. Jag hakar väl på lite i trenden själv för att det är så svårt att stå emot. MEN jag vill ändå slå ett slag för den andra sidan av verkligheten.

Det här med sex är inte något man ska ta för givet tycker jag. Att det bara ska funka och flyta på är inte självklart för alla. Jag tror många, framförallt kvinnor, känner en press på att tillfredsställa sin man. Jag har hört mååånga av mina vänner säga ”äh, jag gjorde det så att han skulle sluta tjata” eller ”om jag gör det nu så har jag några dagar innan det är dags igen” eller ”det är så skönt när jag har mens för då slipper jag”. Och ja, jag har också haft sex trots att jag inte är sugen, flera gånger. Numera är jag emot att ha sex när man inte har lust. Jag menar, hur sunt är det att gå runt och känna en sån press? Sex ska vara skönt, kul, avslappnande och framförallt ömsesidigt. Hur jäkla avslappnande och ömsesidigt är det när din partner  tjatar?!

Efter en graviditet så tar det tid för kroppen att återhämta sig, mer för vissa och mindre för andra. What about it? Jag har sett och hört vuxna kvinnor tävla om vems pussy som läkt snabbast, kom igen?! Min vagina (om jag ska försöka vårda mitt språk) har blivit brutalt misshandlad vid alla 3 förlossningar för att min moderkaka vägrat lossna. Min man grät under sista förlossningen för att han trodde jag skulle dö. Tro mig när jag säger att han inte var så sugen på ett bra tag därefter, inte jag heller för den delen.

Jag vet inte varför vi ska göra en sån big deal av hur många gånger per vecka, månad eller år vi har sex? Är det för att vi vill verka så attraktiva, så tillfredsställande eller är vi bara så sjukt tävlingsinriktade?

Jag kan säga såhär: jag och David har inga hinder på något sätt i vårt sexliv. Vi har ett grymt sexliv. Men, med småbarn som tar vår uppmärksamhet till 100% så blir det inte rajtan tajtan alltför ofta som det ser ut just nu. Är det nåt fel med det? Nej, det är fullkomligt normalt. Ingen ska behöva känna sig otillräcklig för att lusten inte alltid är på topp, du är ingen sämre partner för det. Det är inte konstigt att människor springer in i väggen som vi håller på. Vi ska prestera på alla plan och bara finnas där för alla i alla lägen. Det funkar tyvärr inte. Inte i min värld. Jag jobbar mer i den ligan som säger ”passar det inte så kan du dra”. Här vill jag tillägga att jag älskar att göra saker för andra, det lyfter mig liksom som människa, MEN det sker på ömsesidiga villkor, mina villkor eller inga alls.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *