Att göra prioriteringar… 

Måste vara det svåraste som finns. Jag är helt övertygad om att det är fler som känner som mig och därför tänker jag skriva lite om det. 

Jag är inne i en period just nu när jag tycker allt är väldigt tungt. Att det skulle vara såhär svårt med tre barn trodde jag aldrig. Vissa tycker säkert det är stört-enkelt beroende på hur man är som person. Jag ställer alldeles för höga krav på mig själv, vilket leder till att jag kör slut på mig och tillslut inte orkar med någonting. Detta gäller allt! Jag vill prestera på så många plan att jag inte hinner med mig själv. Och vad är det att hinna med dig själv egentligen? Jag önskade att hela mitt liv var dedikerat endast till bara barnen, det vill säga, att jag bara strosade runt här hemma om dagarna, lagade mat i mjukisdressen, hämta barn, ta hand om barn och sedan bara lägga mig och sova och börja om i samma veva dagen efter och efter och efter….. endast levde för barnen helt enkelt. 

Men nej, riktigt så fungerar inte livet idag i detta samhälle. Och vill jag det egentligen då? Troligtvis inte, eftersom jag är en fri människa och har en hel bok av valmöjligheter som jag kan välja mellan. Jag lever idag i det samhälle jag tror jag har allra störst möjlighet i hela världen att forma mitt liv precis hur jag vill – Shit vad svårt! Vad vill jag göra då? Livet är ju för kort för att hinna med allt. Och självklart är barnen det bästa som hänt mig i mitt liv, utan dom vore jag inte levande, hoppas ni förstår mig rätt. 

Baksidan med för mycket val gör att jag inte hinner med att njuta av barnen. Aldrig kan man sitta ner och bara chilla för så fort man har en halvtimme över passar man på att måla naglarna eller tar det där badet man kanske hinner med en gång per halvår. Men är det så viktigt att ha fina naglar eller få njuta av ett bad? Nej, det är inte ett dugg viktigt men fasen så trevligt att pyssla om sig själv lite! Och ja – allt handlar om prioriteringar, problemet uppstår när man inte vet vilket av prioriteringarna som kommer ge minst ångest. Att aldrig få pyssla om sig själv eller att egotiden går ut över barnens tid? Svaret tycks vara ganska enkelt eller hur? Klart att ingenting ska gå ut över barnen tänker man, men hur mår man tillslut om man aldrig får en stund för sig själv då? 
Lite här befinner jag mig just nu, i ett ekorrhjul som bara snurrar runt och runt och runt. Jag försöker hitta på sätt att bryta detta mönster, där dagarna ser alldeles för lika ut. Stress och ångest är vardagsmat för mig numera. Jag vet att många älskar när vardagen bara ser likadan ut hela tiden, vi svenskar brukar vara experter på att stormtrivas i ett ekorrhjul ?. Personligen tycker jag att det är dötrist! Jag vill ha lite krydda på vardagen, något som livar upp stämningen lite. Ändå är jag alldeles för trött för att orka ta tag i det själv och göra något åt saken. Och om jag gör något för egen njutnings skull så drabbas jag av dåligt samvete. Puh… hur gör man för att allt ska kännas bra och smärtfritt?! 

 Jag hoppas inte detta inlägg är alldeles för negativt, har försökt att på ett neutralt sätt sätta ord på mina känslor haha, kanske inte lyckades. Men ville dela med mig av mina tankar. På detta bjuder jag på en underbar bild på Dylan när han var 3 år gammal. Så himla söta fin ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *