Den biologiska sanningen

Idag har jag träffat min pappa. För att göra en lång story kort så har jag inte växt upp med honom.

Jag står fast vid det jag har sagt till min omgivning att jag inte vetat något annat än att växa upp helt utan pappa. Jag har inte ens haft någon ”plastfarsa”. Jag kan ju därför inte påstå att jag lidit av det – att växa upp utan.

MEN, bakom varje biologisk faktor (ett barn blir till) finns även en story. Varje story har sin orsak, konsekvens, förklaring och relation. Den här storyn som ligger bakom kan INGEN ta bort eller göra ogjord. Vi kommer alltid ställa frågor, söka svar och vilja närma oss den, på något sätt.

Många föräldrar tror nog att våra barn kommer glömma. Jag vet inte hur många gånger min mormor sagt till mig att ”min pappa är inget att ha” och syftar till att han inte funnits där. Jag förstår henne men jag förstår också min pappa. Men ingen förstår MIG. Ingen förstår hur jag kommer se på saken. Jag försöker inte på något sätt sudda ut eller bortförklara det faktum att han inte funnits där för mig – för ingen förälder borde lämna sitt barn. Tyvärr händer det var och varannan dag att föräldrar blir ensamstående och barn blir faderslösa (mer vanligt än att mamman väljer att försvinna).

Det jag vill få sagt är att vi vuxna gör ibland val vi resten av livet kommer få ångra. Som min pappa sa till mig idag att ”Leyla jag saknar dig och jag vet att jag varit en dålig pappa”, vilket är den sorgliga sanningen. Han mår antagligen jättedåligt över det idag och inser vad som var viktigast här i livet i takt med att åldern stiger.

Jag klandrar ingen för min frånvarande pappa. Det är svårt att vara förälder och ibland fattar vuxna extremt dåliga beslut. Min pappa har säkerligen haft det svårt att träffa mig då människor i min omgivning gjort det svårare än det behöver vara – dvs satt käppar i hjulen. Jag klandrar inte någon för att ha gjort det utan gör ett antagande utifrån vissa erfarenheter. Jag kan ha helt fel.

Jag vet dock att många föräldrar gör så, av egoistiska skäl. Det är något jag verkligen vill varna er för. Ni som försvårar umgänget mellan ert barn och den andre föräldern – gör inte det. Ni gör både er själva och erat barn en rejäl otjänst. För en dag kommer biologin ikapp, hur bra våra adoptiv/bonus och/eller våra morföräldrar än är så kommer biologin ikapp tillslut.

Jag tror inte på att blod är tjockare än vatten MEN jag tror att barn ska få göra sina egna beslut och bilda sin egen uppfattning när dom växer upp. Ge därför dina barn goda förutsättningar att träffa den andre föräldern, på det sätt som passar dom, och låt dom få välja själva sen.

image

Tänkvärt.

  2 comments for “Den biologiska sanningen

  1. mars 23, 2016 at 7:27 e m

    Åh, älskade vän! Det är verkligen sant så som du beskriver! <3

    • Jungfrumamma
      mars 23, 2016 at 8:59 e m

      Ja, jag tycker verkligen att det är så. Sorligt men sant. ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *