Någons mardröm är andras verklighet

God kväll fina ni. 

Hoppas allt är bra med er? Själv har jag färgat utväxten och grävt fram lite grejer från källaren under kvällen. Det blev så otroligt sen middag idag. Jag har någon sjuk överskottsenergi just nu när jag håller på att fixar och donar här hemma, vill helst att allt ska bli klart NU på en gång. 

Tänkte beröra ämnet ”att förlora ett barn” lite kort, då jag är helt berörd av mötet med Dylans kompis i helgen. Jag har tänkt så otroligt mycket på denna familj som gått igenom sådana fruktansvärt svåra situationer. 

Jag vill inte gå in på djupet just om honom med respekt för honom och hans familj, men lite kort drabbades han av hjärtstopp på skolgården för ett par månader sedan. Detta var andra gången det hände honom. Jag blev så berörd när vi satt och pratade i helgen, jag och hans mamma. 

Det jag vill framföra i detta inlägg är just frågan om – hur hanterar man en sådan situation som förälder? Hur tar man ett sånt samtal från skola/polis att ens barn är på väg in till sjukhus? Är han död? Lever han!? Vad har hänt? Hur gick det till? Kommer han klara sig?! HUR hanterar man det? Jag kan bara i min värsta mardröm få förnimmelsen av hur det skulle kännas att få ett sånt samtal. 

Jag är så påtagligt berörd av detta eftersom det är så nära som ett BARN, min sons kompis, som råkat ut för detta. Jag tycker hans föräldrar är så starka som tagit sig igenom detta. Detta händer barn hela tiden, det som liksom inte får hända barn – händer ändå. Jag är så otroligt tacksam över att jag har mina barn, så tacksam att jag undrar vad jag gjort för att förtjänat något så fint? Jag är så tacksam att just min son får ha kvar sin fina kompis i livet. Tyvärr får inte alla barn det, och det skär så otroligt mycket i mitt hjärta, att vissa barn inte klarar sig i livet. Att föräldrar, syskon och släktingar måste gå igenom det tuffaste som finns på denna jord. 

Nu när det närmar sig jul blir jag extra känslig. Jag tänker på alla människor som sitter på sjukhus med sina svårt sjuka barn. Ger sina barn julklappar över dödsbädden. Föräldrar som kanske redan förlorat sitt barn och tvingas genomlida en jul utan sin allra käraste skatt. Nej, det är inte OK! 

Sedan finns det barn som är i livet och är friska, men som istället har föräldrar som skiter i sina barn! Föräldrar som sitter och super, bråkar och förstör julen för sina fina barn. Barn som kanske krypit upp i ett hörn och gömmer sig, i väntan på att den förfärliga julen ska ta slut. Tänk vilka kontraster det finns där ute. Det är så skrämmande när jag tänker på det att jag blir alldeles stel i kroppen. Stel av tanken på att dessa mardrömmar är andras verklighet. 

Lova att ta hand om er! 

Lilla vovvsingen som Dylan gav sin kompis när dom sågs efter flera veckor. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *