Utsatta barn 

Jag har fått så otroligt många tankeställare sedan jag påbörjade min kurs. Dels har jag fått en bredare syn på vårt land, vår välfärd ur ett historiskt perspektiv. Varför finns vissa förmåner och hur dom kom till. Kvinnornas ställning under ca 2 sekel, hur barn och andra fattiga bortauktionerades och vad illa ställt de fattiga hade i övrigt. Synen på personer med funktionshinder och vården på institutioner. 

Jag har också förstått hur mycket barn det ändå är som far illa, även i ett land som Sverige. Trots vårat skyddsnät så far ändå en hel del barn, än idag, riktigt illa. Det är så sjukt ju mer man tänker på det, samtidigt som man ändå förstår varför föräldrar spårar ur. Jag menar, alla är vi nog ganska överens om att barn kan vara riktigt jobbiga ibland… inte sant? Tänk då när en förälder som är helt trasig i kropp och skäl ska ta hand om ett jobbigt barn, vad fel det kan bli. Föräldrar som har missbruksproblem eller är psykiskt sjuka och inte kan ta hand om sig själva. 

Men tänk ändå att skada ett sånt här litet barn. Tänk att slå och utsätta ett sånt här oskyldigt, glatt litet barn, för diverse våld. Att människor tar det steget längre och faktiskt skadar det. Hur känner barnet, vad tänker barnet och hur kommer det påverkas för resten av livet är tankar som snurrar i mitt huvud. Det gör mig så illamående och ledsen. 

Jag skulle verkligen vilja hjälpa barn. Inte nu när jag har egna småbarn, det är för nära inpå. Men kanske att när mina pojkar blir större och jag inte längre kan relatera till så små barn, skulle jag vilja jobba med barn som befinner sig i botten. Nu vill jag jobba med ungdomar, tonåringar. Tonåringar med kriminalitet – och missbrukarproblematik. Jag har haft detta intresse länge och därav valt att ta tag i mina studier. Jag kommer plugga tills jag känner att jag är fulladdad med kunskap och har riktigt bra verktyg för att ta mig ut i Sverige och hjälpa människor som är utsatta. Känner verkligen att det är mitt kall här i livet ?. 

  2 comments for “Utsatta barn 

  1. MELINA
    december 10, 2016 at 7:45 e m

    Åh, jag känner precis likadant. Så hemskt att barn får vara offer för våra problem. Kärlek ?

    • Jungfrumamma
      december 10, 2016 at 11:20 e m

      Jaa, jag håller med ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *